Har du någonsin kännt att det är rätt men att du väntar för länge på att få det gjort.
Och när du väl tar tag i det får du tillbaka allt som en smäll i ansiktet. Att under den tiden du väntat, träffat och pratat och nöjt dig med första bästa? Och för att inte själv bli sårad råkar du såra de andra?

.. Aa och ibland forsar tårarna ner, all 'börda' du känt försvinner .. kanske?

That just happend to me, but still i dont want to nöja mig med det bästa,
jag vill inte sitta här och träffa folk jag vet inte kommer funka med i längden?
Som jag vet att jag inte kommer ha en framtid med.
Men som vanligt, när jag träffat någon, och fått fjärilarna i magen, och alltid fått leendet på läpparna av att se personen.. SLAAAM!

But what you gonna do .. Life goes on! and you guy's know me, and the strong one ;)