Jag önskade att kärlek fortfarande va som när man va liten.
En kram av den du tyckte om
Ett kärleksbrev '' får jag chans på dig svara i rutan ja/nej'' - det va Allt du behövde för att må bra.

Men idag så ser de flesta kärlek som ett spel?
Allt går ut på att leka svår, bli jagad eller jaga.

Varför kan man inte bara gå fram till den man gillar och bara säga, kan du bli min o jag din?
Varför är det dåligt om bra killar? varför ska majoriteten vara oseriösa, otrogna, sliskiga . skitstövlar?

Vart är han som uppvakar dig, han som gör allt för att du bara ska ge honom ett leende?
Han som hör av sig när det passar som minst, som ger dig komplemanger framför allt&alla?
Han finns inte, han existerar bara i drömmarna va?

struntsamma, jag har gett upp!